Inlägg publicerade under kategorin Promenader

Av Ann-Christin Rombin - 29 april 2009 10:57

Sol
+12,4 grader Kl 10:50
Dagens cykeltur slutade på halva vägen i en punktering, så det blev till att ta apostlahästarna hem. Men vad gör väl det när solen strålar, småfåglarna för ett ohärrans väsen i skogen och man hör havet klucka och slå medan skogen susar. Fast det är klart nytt däck på cykeln och så en gubbe som vill ta sig an det hela när han kommer hem skulle sitta fint :-)) Ja jag får gå ut och kolla vad det är för storlek på däcket. Allt detta med tum och allt vad det är. Hum tacka vet jag den tiden när det var 22" 26" 9cg 28" och ingen brydde sig om hur brett eller smalt däcket var. Det var lksom bara en brädd. Nu är det ju som med dataskärmar och upplösning.. En hel liten djungel. Allt nog det var en härlig cykeltur så länge den varade och promendaden hem var inte så dum den heller. Nu har vi inte mycke snö kvar men vist ligger det lite i skuggan. I går regnade det som spö i backen så snötäcket eller de drivor och slattar som ligger kvar är uppblötta och smälter bort fort nu.

Av Ann-Christin Rombin - 27 april 2009 14:01

Mulet Småduggar
+ 5,2 grader Kl 14:02
I grådiset har jag och Eva tagit en cykeltur med hundarna. Safir, Riki och Nico skötte sig utmärkt hela tiden. Riki springer lös, rutinerad cyklist som han är. Nico börjar få full klämm på vad det hela handlar om och travar på i glatt tempo. När vi tar av från byvägen och cyklar på sommarstugevägarna får alla tre springa lösa och nosa som dom vill efter dikesrenen. Nico har lite svårt att förstå att matte plötsligt har sådant tempo och kan vara där hon inte brukar vara. Så jag får hålla tungan rätt i munnen så jag inte cyklar på en kille som plötsligt nosar godsaker snett framför cykeln. Men det börjar gå in även detta med att springa om bakom nu. Riki har ju cyklat förr och kan reglerna :-)) Ganska kalla och blöta är vi alla fem när vi kommer hem. Jag måste ta killarna i badrummet och rengöra dom under tassar och mage innan dom går att släppa loss inomhus för oj så mycke som fastnar i pälsen. Detta har ju inte varit något som helst problem med en hund. Men med två så uppstår vissa små detaljer som gör att det kan bli lite svårare. Nu kommer detta med sitt väl till pass. Jag lyckas få båda två att sitta. Rusar som den värsta maratonlöpare genom halen och stänger sovrumsdörren. Tack och lov hann jag det. Vi bytte sängkläder i går så det hade ju varit ljusblått at få göra om det i dag! Men som sagt det hann jag. Men lilleman kom smygande efter mig så han satt inte kvar. Honom tog jag på armen och rakt i badkaret där han fick en välbehövlig avsköljning. Samma sväng med Riki och nu har jag två trötta lite blöta killar liggande här på datarumsgolvet. Hoppas det blir lite varmare och lite mer sol så att det torkar upp på vägarna snart. 

Av Ann-Christin Rombin - 18 april 2009 18:45

Sol

+2,8 Kl 18:50
En lång skön promenad på morgonen med hundarna på skoterspåret. Efter en natt med rykande snöstorm och kallt så var skoterspåret som en cykelväg. Ja om man bortser från alla ställen där jag trampat i genom under det få varma dagar hitentills i vår. Hundarna sprang i vild kariär över skaren och solen började skina och värma. Vi var ute redan kl 9:00 på vår första sväng. Sedan bara det av in till Umeå för att köpa någon nippel till vår utomhuskran som Kenneth drog sönder i veckan som var. Samtidigt blev det ju en sväng in på matvaruaffären och där bunkrades det upp både för tvåbentta och fyrbenta filurer. Nu överlever vi en vecka till mao :-) Sedan allt var uppackat och jag pustat en stund tog vi vår eftermiddagspromenad. Samma skoterspår men nu var det som att gå på glas. Trots att det har varit en ganska sval dag hade solen tärt på skaren och man viste inte från steg till steg om det skulle bära eller brista. Den prommenad som tog 45 minuter tog alltså dryga timmen denna gång. Men ingen klagade för det. Hundarna skuttade och lekte och jag, ja jag klagade när jag kom hem för härreligen så man får ont i ryggen av att gå och vänta på att marken sak ge vika. Nu slår snart min röda Streptocarpus ut så jag hoppas att jag får bjuda på den i morgon eller kanske på måndag.

Av Ann-Christin Rombin - 16 april 2009 15:07

Lätt snöfall
+2,1 grader kl 10:10
I dag har våren gjort tvärnit och stannat upp. Det är gråmulet och kallt. Ett lätt snöfall gör att vägen är slipprigare  än vad vårsolen någonsin lyckats göra den till hitils i år.  Hundarna blir aldeles leriga efter bara ett par meter. Men vi går på i lagom takt och styr stegen hem till min mor Gun-Brith på en kopp the. Hem till mamma är det bara ca en kilometer men i detta snåla väder käns det längre än så. Två smutsiga hundar kanske inte är drömmen att få in på köksgolvet men hon är en tollerant mor som öppnar sin dörr för oss och välkomnar både tvåbenta och fyrbenta filurer.  Nu hoppas vi bara på lite mer av vårsolens sköna strålar så vi får njuta av lite längre promenad i morgon. Nu är det dax för eftermiddagens tur och den lär inte bli längre är jag rädd för det är rejält grinigt i Norum i dag.

Av Ann-Christin Rombin - 15 april 2009 11:53

Sol
Pluss 4,1 grader i skuggan 10:10
Det borde alltså gå att ta en promenad efter skoterspåret i dag oxå. Jag plockar fram kopplen och kopplar upp mina söta nosar så ger vi oss i väg mot skogen och skoterspåret. Det går bara fint att gå längs själva spåret men vid sidan om så brister skaren. Nico och Riki springer och busar. Stundtals så brister skaren även under hundarna och Nico ser så förvånad ut. Va är det sant är inte det vita här uppe i norr fast mark längre? Vi går glatt på i ganska rask takt. Men plötsligt får Nico stifta bekantskap med naturens förgänglighet. han springer på i god takt och så försvinner bara marken under honom. Han blir stående som en isstod rakt i ett lerigt dydike. Han vågar inte själv ta sats och kravla sig upp. Jag måste alltså försöka att lyfta upp honom ur lervällingen. På alla fyra börjar jag min färd. Tack och lov är det ingen lång mastur jag ska ut på, men ganska snart inser jag att den blir nog så tuff. Skaren håller ganska fint fram till diket och jag får ett stadigt tag om hunden och lyckas lyfta honom rakt upp. Han skakar glatt av sig och skuttar vidare på sina små skitiga ben och med rövesa droppande ur pälsen. Jag ska nu ta mig tillbaka till skoterspåret och fast mark. Det är bara det att nu är skaren lätt upprörd av tyngden som min lekamen har lagt ner på den så den ger efter i stora tunga suckar. Jag är ganska blöt om knäna och trött i armarna när jag kommer upp,på relativt fast mark. Men Nico han är hur oberörd som helst. Han tycker inte ens att han luktar illa utan verkar tycka att detta är rena rosenträdgårdsdoften. Men jag har en annan uppfattning så nu blir det en liten stund i badrummet med nämd kille.

Av Ann-Christin Rombin - 14 april 2009 23:21

Nu får man gå ut tidigt på morgonen om man vill att skoterspåret ska bära. I går töade det så det skvalade. Bäckarna börjar vattenfyllas och det porlar och kvillrar i bäckar och snart är det äntligen vår efter en lång seg vinter.

Ovido - Quiz & Flashcards